31 oktober 2019 |  Diabetes

Blodprov och fina minnen

Idag började jag min torsdag med att svänga förbi labbet där jag fick lämna urinprov (så märkligt att ha i väskan, haha) och ta blodprov. Blir alltid så överraskad hur fort det går. Väldigt bra då jag hann i tid till jobbet efteråt! Effektiv morgon.

Där jag gör dessa blodprov osv ligger i byggnaden bredvid det hus som jag låg inne för min ätstörning. Jag har en stark koppling till detta och jag minns mycket väl när jag skulle läggas in och ta blodprov först. Det gick inte alls då mina armar var så smala och mina ådror ”försvann” av den stress som befann sig i min kropp. Tänk vad jag utsatte mig själv för, mitt liv.

Nu när jag tog blodprov gick det hur bra som helst. Jag har bra ådror och det är ett positivt tecken på att jag har gjort stora framsteg i mitt tillfrisknande.

Jag stannade upp utanför entren till SCÄ, när jag var klar efter blodprovet, och kände för första gången att jag inte kände något hat eller ångest. De 6 månader som jag låg inne där var en resa i sig och kan ha varit den tuffaste perioden i mitt liv. Det var så otroligt mycket ångest och mycket hat. Idag är jag så glad och tacksam att jag tog tag i det, tog tag i mina problem och faktiskt klarade mig med hjälp av andra personer som var i samma sits som jag men även min behandlare, samt familj och vänner. Jag tänker på henne, min behandlare ofta (varje dag) och har tänkt många gånger att skriva ett brev och berätta det. Har fortfarande inte kommit till skott… Det är kanske något som tar emot, vet bara inte vad.

Jag känner mig idag frisk, eller mer frisk än vad jag var där och då. Jag har fortfarande perioder där jag känner att ångesten tar över men jag hanterar det på ett ”hälsosamt” sätt och jag vet att det ”bara” är känslor som kommer försvinna om det inte blir mer än en tanke. Hänger ni med?

Ångesten blir mindre och mindre och jag vet hur jag ska hantera när situationen kommer, som är mer sällan nu. Det är jag så otroligt glad för. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna och glad att jag gjorde den resan. Jag har vuxit som person, människa och på något sätt väldigt glad för att jag fått bättre relationer till nya och gamla vänner samt min älskade familj. Och givetvis relationen till mig själv!