Det känns märkligt att jag för exakt en vecka sedan vaknade upp på SöS och hade en smärta och ett inre mörker jag aldrig trodde skulle försvinna. Nu, idag, kan jag gå själv, ser på något sätt ett ljus i vardagen trots allt. Ett återbesök på Urologmottagningen för att lägga om plåstret.
Sprang på min läkare som ville veta hur det går med allt (även det som inte rör just min kateter) trots att vi bara setts en gång och då gråtandes i sjukhuskläder och ja, ni förstår, jag var inte mig själv riktigt då. Men så trevligt.
Plåstret byttes ganska fort och jag är hemma igen och äter frukost och dricker min andra kaffe och varvar med svenska jordgubbar!
Don’t mind the plant behind me that’s about to die - cause it’s pizza time 🫶🏻 my tip is to take half dose before - and the rest a few hours later 💕 ...
I have some things I will never stop doing ✨ keep talking to myself out loud - it clears most things up and helps feelings become clear. Take breaks. oh my god yes. A few minutes of anything else can make most things come off. And of course, I will continue to challenge myself. Could it be that the next race is already booked? omg, yes who knows 😉 Are you with me? 💕 ...
